K A R I N   A L M L Ö F S   F Ö R L A G / G A L L E R I
    
    Hägerstad prästgård, 590 46 Rimforsa
    info@almlofs.se
    0709-644 955

    Grafisk formgivning/produktion av alla sorters trycksaker
    affischer/böcker/skyltar/gicleetryck mm

    I ateljén: utställningar, författarframträdanden, konserter


        A K T U E L L T










        K A R I N   A L M L Ö F 

    f. 1959, Göteborg
    konstnär/grafisk formgivare
    Hägerstad prästgård, Rimforsa
    
       U T S T Ä L L N I N G A R

    1982 Miniutställning, Växjö, 
    1983 Grafiktriennalen, Malmö
    1983–84 Minitriennalen
    1983 Statstjänstemännens Hus, Stockholm
    1984 Vårutställning, Konstfack, Stockholm 
    1985 Liljevalchs vårsalong, Stockholm  
    1985 Aftonbladets konstförening, Stockholm 
    1985 Nynäshamns konstförening
    1986 Galleri Vox Orange, Stockholm
    1991 Galleri Lucidor, Stockholm (Mats Gustafsson saxofon på versnissagedagen)
    1992 Lilla Bleue, Stockholm
    1992 Galleri X4, Linköping 
    1992 Smålands Konstarkiv, Värnamo
    1993 Motala konstförening 
    1993 Fylgia Advokatkontor, Stockholm 
    1994 Skådebanan, Norrköping
    1994 Härja prästgård 
    1994 STIMs konstförening Stockholm
    1996 Södra Ölands konstförening, Capellagården 
    1996 Galleri Bergklinten, Orrefors 
    1996 Himmelsberga Museum, Öland 
    1997 Skäftekärr, Böda
    1997 Pütbus, Nordhausen, Tyskland
    1997 Galleri Lucidor, Stockholm
    2001 Mönsterås konstförening 
    2001 Putbus, Rügen, Tyskland
    2001 Himmelsberga Öland
    2001 Ryhovs sjukhus, Jönköping
    2002 Galleri Lucidor, Stockholm
    2003 Galleri Blå Porten, Öland 
    2004 Söderköpings konstförening
    2005 Skövde Konstmuseum
    2005 Skådebanan, Linköping
    2006 Fylgia advokatkontor, Stockholm
    2007 Galleri Lucidor, Stockholm 
    2007 Smålands Konstarkiv, Värnamo
    2007 Restaurang Konstnärsbaren, Stockholm
    2008 SAABs konstförening, Linköping 
    2009 Passagen, Linköping
    2009 Trädgårdshotellet, Åtvidaberg
    2009 Galleri Vreta Kloster
    2009 Lokstallet, Kisa
    2009 ”L’heure bleue”, Kulturens hus, Luleå
    2010 ”Vatten”, Galleri Magnifiket, Linköping 
    2010 ”Rum i rum”, Ljungbergmuseet
    2010 Alka-utställning Passagen 
    2010 Nordens Ljus Stockholm
    2010 Hedengrens, Stockholm 
    2011 Galleri Blå, Gärsnäs
    2011 Vårdnäs, Brokind
    2011 ”L’heure bleue”, Ljungbergmuseet
    2012 Galleri Blå, Linköping 
    2012 ”L’heure bleue”, Sandvikens Konsthall 
    2012 ”L’heure bleue” NP33 Norrköping. 
    2012 Alka ”Kort datum”, Linköping 
    2012 Lidköpings konsthall 
    2013 Galleri Sjöhästen Nyköping
    2013 Galleri Bergdala
    2014 ”Bryta Mönster” Hemslöjdens Magasin, Linköping
    2013–2014 Rydals museum, Kinna
    2014 Café Columbia, Kisa
    2015 Hallsbergs konsthall
    2015 Vadstena konstgalleri 
    2015 Restaurang P2, Linköping 
    2016 ”L’heure bleue” Smålands konstarkiv Vandalorum
    2016 ”L’heure bleue” Tomarps Kungsgård, Kvidige
    2016 Konstforum, Norrköping
    2018 ”L’heure bleue”, Konstnärshuset, Sockholm
    2021 Sjöfartsverkets konstförening, Norrköping
    2022 SAABs konstförening, Linköping tills. med Bertil Almlöf
    2023 Kisa bibliotek, tills. med Bertil Almlöf (Per Thornberg saxofon på versnissagedagen)
    2023 Tranås konstförening med vernissage 15/9 (Per Thornberg saxofon på versnissagedagen)

        R E N O M M E

Karin Almlöf fångar upp grådis, fukt, sjöglans och vegetationens gränsväggar i sina målningar. Tunn färg, silvriga toner som väntar på tilltal. Det kommer i form av otåliga, sökande linjer ristade i dukens kropp. Som att hålla fast en vind. Hennes målningar blir spår av händelser. Kvar är några glimtar fastnålade av skarpa linjer. En häftig rörelse i gräset, över vattenspegeln eller som en störfrekvens i ett inre rum. Karin Almlöfs målningar liknar ett slags minnen; sådana som är speglingar av minnen som vill bli till eller inte blev det. Fält läggs vid fält. Yta skär över yta. Det är vid den lilla känsliga beröringen några knappt urskiljbara former – gestalter – anas. Försvinnande eller vardande? Kanske både och. I så fall handlar hennes målningar på ett avlägset vis om de förluster som gjorts på alla vägar man tagit sig åt något håll (framåt?). Det liknar landskap, men då mer det som blandas med det egna. Man talar om inre och yttre ibland, men frågan är om det inte bara finns ett enda, det som upplevs. Därför är landskapet en sådan bärare av berättelser – eller om du hellre vill: stämningar och känslor. Det är inte så att alla dessa bilder visar en poetisk känslighet för naturen, snarare en anledning att spegla sig i en natur som ju till stora delar är obegriplig, hotfull eller i bästa fall en njutning.Landskapet är en sorts metafor för sinnligheten. Huden känslig för beröring hindrar inte längre flödet mellan yttre och inre. Målningarna brer ut sig men begränsas. Därför litar de på ett skiftande djup. De kan liksom blyga om vi ser rakt in i dem, vill skåda djupt, tränga längst in. Färgen dirrar och tvekar att ge ifrån sig någon hemlighet; men vi känner dess varma närvaro. Vår iver gör distansen desto större. Diset i djupet värt att bevara –. I stunden då ögonen halvsluts, kan konstnären då ta ett steg in i målningens rum? Eller är det fråga om en öppning; en väg någon annanstans. Omsluten dold eller nymornat spanande med färgdoft i näsborrarna? Träder fram i färgens fält. Teckningen i de flytande färgerna, sköra linjer som antyder ett slags form, en smekning av synminnet – från en sjö, en morgon, något långt borta. Men som alla äkta minnen vägrar det få något slag linje i sig. Utflytande. I detta utflytande formas fragment som lyfts fram.Men så mycket mer spelar med. Målningarna handlar både om berättelsens tillblivelse och om det som valdes bort. Det hon såg men inte tog med. Om och om igen ställs frågorna kring detta. Linjerna är sköra som ett svagt vibrato i ett hav av stråkar. Ögat vill följa och röra. Krypa ner mot denna lilla vaga ringlande form som ger riktningar, kringskär, vågar sticka upp och vara skygg på samma gång. Det blir en liten vandring bland överväldigande svep. Det blåser – kanske av tid. Markkontakten är trevande men mycket påtaglig. Rörelserna långsamma och närmast högtidliga. Hålla andan är ibland ett sätt att hålla balansen. Med pekfingrets blomma rör du sakta vid marken och har aldrig känt något större. Det är här någonstans paradoxerna korsas och smått växlar mynt med stort. Vad varje linje berättar vet bara du. Vi kan bara gissa och drömma. Thomas Millroth